Livet är lite som en bergodalbana

Ibland är livet så jäkla tufft... Antar att det är rätt det jag gjort, men det känns för jävligt just nu. Finns ingen som känner mig som han gör, sex år sätter sina spår. Jag kommer sakna tillhörigheten, våra bra stunder, för vi har haft en hel del sådana på de sex åren. :(

Orkar inte fundera mer på detta nu. Ska koncentrera mig på att jag ska klippa mig och att jag kommer bli snygg. Och att jag ska träffa gänget i eftermiddag och sedan träna. Det är lättast så.

Jag innan klippning:



Så här tänker jag mig det ungefär... Så får vi se vad frisören säger. Kanke att det blir lite längre bara...



Med den röda färgen på första bilden och tjockleken på slingorna på den sista
.



Håll nu tummarna för att detta bli BRA!

Godmorgon

Idag är magen faktiskt lite bättre, bra det för igår mådde jag verkligen inget vidare! Jag gick till doktorn, som fortfarande vill ha det till att jag har IBS, men jag tvivlar starkt på det, symptomen är inte riktigt de som jag har. Men det är väl jävligt lätt att bara ställa den diagnosen ta ett blodprov och skicka hem mig antar jag...

Min kära lilla mamma, blev förbannad när hon hörde detta och började kika efter information på Internet och kom fram till att det finns en möjlighet att det är gallsten eller dylikt för de har likartade symptom och kan lätt förväxlas. När jag tänker efter har jag INTE gjort det testet faktiskt, gastroskopi och allt annat har jag ju testat men inte det. Så det blir väl att gå till dotorn snart igen och få dem att göra den undersökningen med... Hatar sjukvården, den är inte till för sjuka! Men tack mamma! :)

Ok nu har jag gnällt klart, jag är inte vidare sur egentligen, man blir bara så besviken när man inte blir tagen på allvar.

Men!
En rolig sak har hänt idag. Jag har mätt mig och gissa vad?! Jag har gått NER! ^^ :D Jag är verkligen på gång ner igen, känns helt underbart! Titta här, för tre veckor sedan hade jag detta:


Då:                                    Nu:
Mage: 85cm                    80,5cm
Byst: 88cm                      85cm
Höft: 105cm                    101cm

Så nu är jag back in track och jag är glad! Nu ska det införskaffas Sportlifekort och sedan är allt klart för resten av fettet att försvinna! ;P Poff!

Chockartat jag vet!

Nu skriver jag i BLOGGEN!
^^ Mest därför att det faktiskt finns saker att skriva om. Mycket har hänt och kommer att hända.

Jag ska rada upp det intressantaste:
Jag ska:
- Starta nybörjarkurs i magdans
- Börja träna 3-4 gånger i veckan
- Sluta skolan och börja jobba
- Umgås med mina vänner mer

Jag tror det är viktigt att följa sina drömmar, man lever bara en gång och man ska göra det bästa av den tid man har. Jag har äntligen börjat inse det nu, det har sannerligen tagit tid, men det har faktiskt varit värt tiden, ibland krävs det att något händer för att man ska inse hur viktigt livet är! Att tänka positivt när man har det jobbigt eller svårt är inte det lättaste, jag kan det inte fullt ut... Men jag försöker!

Ett av mina störta komplex är min vikt, inte nöjd alls. Den kan jag göra något åt, så det ska jag som sagt börja med redan imorrn- ordentligt. Håller på med shaker också, vilket funkar jättebra, särskilt nu med magen å allt.

Längden är ju värre, den jag jag ju inte träna upp, och platå skor är ju uteslutet. Det får jag acceptera (:S). Men, jag låg och tänkte på det det där imorse och kom fram till att:

1. Man ramlar inte lika långt om man snubblar
2. Man blir ju lite söt när man är kort
3. Man kan sova raklång i nästan alla soffor (OCH ligga bekvämt)
4. Man ser klen ut men kan överraska och vara jättestark
5. Man ser inte ner på folk (ok den var lite dålig...)
6. Man kan smita under saker som andra måste klättra över, tex staket.
7. Man har inga problem med att hitta lite längre killar
8. Man får ofta stå långt fram när man dansar (uppträdanden)
9. Man slår aldrig i några lampor eller dylikt
10. Man har alltid bra med utrymme i bilen för benen!

Det var tio bra grejjer med att vara kort, har säkert fler, kommer du också på någon så säg gärna till! ^^

Tack!

Alla mina vänner och familj, ni vet vilka ni är. Som ställer upp för mig när jag har det lite kämpigt, ger mig en spark i baken när det behövs och bidrar till att göra mitt liv innehållsrikt och roligt! Ni är guld värda och jag älskar er!

Jag har äntligen börjat inse att livet inte är något man ska göra på rutin, det är något man ska njuta av och göra det bästa och mesta av. Det är som en vän sa till mig häromdagen. "Jag vill inte se tillbaka på mitt liv och tycka att jag bara har haft ett skapligt liv med det man brukar ha gjort under sin livstid typ barn, barnbarn, hus villa vovve osv. Jag vill vara nöjd med det jag ha gjort och ha fantastiska minnen att tänka tillbaka på." Vilket är otroligt sant, tack för den insikten Veronica! ^^

En annan som har inspirerat mig oerhört är min vän och danskollega Anna som har fått mig att inse att livet ska levas fullt ut, att följa sina drömmar och ha riktigt roligt. Hon är en av de starkaste kvinnorna jag vet, med en sån livsglädje som inte kan göra annat än att smitta av sig på andra.

Min farmor är ytterligare en av mina inspirationskällor, hon är den andra starka och inspirerande kvinnan i mitt liv. Jag har gjort det mesta med min farmor hon är nästan som en extra mamma till mig och syrran. Vi har varit ute och rest en hel del och varje sommar har vi varit i Eslöv hos hennes syster och dennes man. En bättre farmor får man leta efter! Det finns så mycket att säga om henne att jag skulle behöva sitta här hela dagen och skriva! :D

Jag har alltför många underbara kompisar för att skriva om er här, men ni vet vilka ni är och att även om jag inte är så bra på att höra av mig så tänker jag på er! :)

Kramar

RSS 2.0